Debatt.

FN:s rapportör för mänskliga rättigheter i Burma, Tomas Ojea Quinta, uttalade sig tidigare i år positivt till att inleda en process med målsättningen att ställa militärjuntan i Burma inför internationell domstol. Att regimen i Burma gjort sig skyldig till övergrepp mot internationell rätt är ställt utom tvivel. Förföljelse av oliktänkande, förtryck och attacker mot etniska minoriteter är vardag i Burma.

I och med Tomas Ojea Quintas uttalande har regeringar runt om i världen en historisk möjlighet att lyfta upp frågan för att påbörja en sådan process. Vi kräver att Sveriges regering tar denna möjlighet!

I snart 50 år har Burma styrts av en militärregim som gjort sig skylig till en näst intill oräknelig mängd övergrepp. Offentliga yttranden mot regimen är förbjudna i lag, demokratiaktivister fängslas och fredliga demonstrationer har vid flera tillfällen besvarats med skottlossning. FN uppskattar att över 3 300 byar bränts ner i de etniska minoritetsområdena, såväl vuxna som barn tvingas agera levande minröjare, och våldtäkt används systematiskt för att kuva civilbefolkningen.

Längs landets gränser bor minoritetsfolk som under årtionden utsatts för systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna. I väster har muslimska rohingya vid flera tillfällen utsatts för brutala fördrivningar från sina hem. I öster förnekas karenfolket rätten till sin kultur och trakasseras regelbundet av myndigheterna. I norr har chin drabbats av fruktansvärda svältkatastrofer som hade kunnat förhindras om bara militärjuntan valt att agera. Att Burmas militärregim har begått krigsbrott och grova övergrepp av de mänskliga rättigheterna borde vara ställt utom tvivel.

Situationen i Burma kan liknas vid de övergrepp som skett i Bosnien, Rwanda och Darfur. I samtliga fall har det handlat om hundratusentals människor som mördats och minst lika många som tvingats i flykt. Burma särskiljer sig från ovanstående exempel genom att juntan hitintills har undansluppit en process som förklarat dem skyldiga till övergreppen de begått.

Det enda sättet att få Burmas ledare ställda inför internationell domstol är att FN:s säkerhetsråd beslutar om att hänskjuta frågan dit. När det kommer till Burma blir dock säkerhetsrådets stela struktur tydlig.

Genom att använda sin vetorätt skyddar Kina alltsomoftast den burmesiska regimen från internationella sanktioner för att inte riskera sina egna ekonomiska intressen. För att sätta press krävs därför att andra stater arbetar för att en process mot regimen påbörjas. Oavsett om processen slutar med domstolen eller inte så skulle blotta processens påbörjande sända signaler till militärjuntan att deras agerande inte ses med blida ögon av omvärlden.

Sveriges regering har nu ett gyllene tillfälle att bli en av dem som tar bladet från mun och kräver att juntan ska ställas inför domstol. När utrikesminister Carl Bildt för ett halvår sedan fick frågan om han kunde tänka sig att arbeta för att påbörja en sådan process undvek han att svara. Vi hoppas att det inte var ett uttryck för en ovilja att ställa militärjuntan inför domstol utan att Carl Bildt enbart inte kände sig tillräckligt insatt i ämnet.

Vi hoppas att Tomas Ojea Quintas uttalande nu hjälper Bildt att få klarhet i frågan. Burmas folk har väntat länge nog på att omvärlden ska agera.

Carina Brandow

Mikael M Karlsson