Utbildningsministern ointresserad av jämlikhet

S-studenter i media | SVT Debatt | Publicerad 2010-01-13

På DN debatt igår skrev högskole- och forskningsminister Tobias Krantz att systemet med positiv särbehandling till högskolan är en dålig idé eftersom "positiv särbehandling [är] ingen väg att komma åt problemet med ojämlikhet i högskolan". Underförstått; regeringen vill komma åt "problemet med ojämlikhet i högskolan", men den positiva särbehandlingen hjälper inte. Därför måste denna avskaffas.

Krantz skriver också: "Ett socialistiskt system som ställer grupp mot grupp tenderar att leda till oförutsedda resultat. Våra principer är andra. I det liberala synsättet går fokuseringen på kunskap hand i hand med ett jämlikhetsideal. Det måste löna sig för alla att anstränga sig - också inom utbildningsväsendet".

Kort och gott; högskoleministern anser att det borde finnas mer effektiva system, utan "oförutsedda resultat", som kan främja jämställdhet, jämlikhet och kvalitet i högskolan. Vilka dessa system skulle vara låter han vara osagt.

Visst är det sant att det finns problem med systemet kring positiv särbehandling. Ett av dessa är att det främst använts på kvinnodominerade utbildningar för att främja mäns chanser att komma in.

Runt 60 procent av alla högskolestudenter är kvinnor. 52 procent av alla kvinnor börjar på högskola innan de är 25 år, samma siffra för männen är 37 procent. Högskoleprovet gynnar äldre, vita män. Den diffusa antagningen till forskningsutbildningen, utnämnandet för post-doctjänster och professurer gynnar män. I arbetslivet gynnas män överallt (även om systemet för positiv särbehandling ändå hjälper kvinnor där).

Möjligheten till positiv särbehandling både i högskola och arbetsliv ger ett lagutrymme för högskolorna och arbetsgivarna att främja den reella jämställdheten och jämlikheten, om än inte den formella. Men frågan är vem som bör hjälpas; kvinnorna eller arbetarklassens män. Där finns ett val att göra.

Antingen erkänner man att vi måste komma åt den bristande jämlikheten och sociala snedrekryteringen - och den drabbar faktiskt främst män ur arbetarklass på grundutbildningen. Eller så tycker vi att kvinnor bör gynnas för att det jämnar ut den patriarkala maktordningen i samhället i det långa loppet. Då bör systemet med positiv särbehandling förändras och förbättras så att det hjälper kvinnor mer än arbetarklassens män.

Men denna analys gör inte högskoleministern. I stället tar han bort möjligheten till positiv särbehandling helt och hållet, tillför lite extra pengar och hoppas på det bästa. Och verkar ha glömt vilket det grundläggande problemet faktiskt är; att alla individer inte alls har samma möjligheter att komma in i den högre utbildningen.

Den etablerade positiva särbehandlingen av män på de flesta av samhällets områden, inklusive högskolan (om än inte just läkar-, psykolog- och veterinärutbildningarna) är ett stort problem, liksom att arbetarmän inte pluggar vidare. I stället för att lämna antagningen åt slumpen borde man försöka vidareutveckla systemet med positiv särbehandling, med målet om en jämlik och jämställd högskola.

För övrigt är det populärt bland högerdebattörer att göra en läpparnas bekännelse för jämlikheten då och då. Ofta hittar man dock något exempel på att ett visst system, till för att främja denna jämlikhet, inte fungerar och slutsatsen är förvånansvärt ofta att man bör förkasta systemet som sådant, utan föreslagna alternativ. Så också denna gång.

Krantz framställer detta avskaffande som en praktisk lösning, inte en ideologisk. I själva verket är det mycket ideologiskt, och högerdebattörer (däribland svd:s ledarredaktion) har redan föreslagit att systemet med positiv särbehandling inom arbetslivet också ska slopas.

Det ligger nära till hands att misstänka att högskoleministern faktiskt är ointresserad av jämlikhets- och jämställdhetsfrågor. Han är intresserad at att avskaffa ett system han kallar för "socialistiskt" och som försöker komma till rätta med den strukturella underordningen av kvinnor och den eviga positiva särbehandlingen av män. Därför detta förslag.

Bättre hade varit att försöka vidareutveckla systemet för att få in fler kvinnor och män utan högskoleutbildade föräldrar. Det kräver mer kreativa förslag än ytterligare några miljoner.

Läs artikeln på: http://svt.se/2.35188/1.1844682/