Arbetarklassen finns, om än annorlunda

Artikel | Publicerad 2009-04-01

Jag tillbringade julledigheten med att läsa Kjell Östbergs biografi över Olof Palme och slogs av likheterna mellan 1950-talets politiska klimat och dagens. Då liksom nu ansågs arbetarklassbegreppet föråldrat och att det hade förlorat sitt värde – något som är anmärkningsvärt eftersom denna period i dag ofta förknippas med den tunga industrins guldålder. Lika mycket som det då gick att definiera en arbetarklass så är det möjligt i dag.  

Under det tidiga 50-talet ansåg många att den höjda levnadsstandarden fått som följd att den gamla arbetarklassen ersatts av en stor medelklass, med medelklassens förväntningar och behov. Grunden för vad som kännetecknade den arbetande klassen handlade dock egentligen inte om socioekonomiska faktorer, utan om ett samhälle tolkat utifrån arbetsförhållanden och om en grundläggande utsatthet som resultatet av dessa. Säljande av okvalificerad arbetskraft befann sig i en underordnad position gentemot de kapitalägande och särskiljdes från den kvalificerade arbetskraften. Detta kan tyckas som en föråldrad marxism hemmahörande i en sedan länge svunnen tid. Men medan mycket har förändrats är likväl de grundläggande premisserna trots allt fortfarande överraskande aktuella.  

Den grundläggande intressekonflikten är fortfarande också både samhälleligt och politiskt högaktuell – det räcker med att titta på den borgerliga regeringens politik för att få detta bekräftat. Det finns alltså ingen politisk grund för att kalla arbetarklassbegreppet betydelse- och innehållslöst. Vi kan också konstatera att en samhällstolkning baserad på arbete fortfarande är möjlig. Kategorierna kvarstår och sammanfaller även med de villkor deras medlemmar har i samhället. 

Grundbegreppet i sig är alltså inte fel. Däremot har dess kontext förändrats på ett sätt som gör att gamla arbetsmetoder och ideologiska utgångspunkter kan ifrågasättas. På arbetsmarknaden kan framförallt fem förändringar ses:  

Den första är att de strukturer där människor kunde arbeta på samma arbetsplats ett helt yrkesliv har försvunnit, och istället byter människor i dag arbete och yrke allt oftare. 

Den andra är att balansen mellan arbetsmarknadens parter rubbats. För även om globalisering är ett omdiskuterat och mytologiserat begrepp så är det ställt utom allt tvivel att företagande och arbete blivit alltmer rörligt över nationalstatens gränser. Denna förändring leder bland annat till att anställda återigen ställs inför en utpressningssituation där de tvingas välja mellan bibehållna villkor och en fortsatt anställning och skapandet av nya jobb. En samhällssyn baserad på arbete är här mer aktuell än på länge. Detsamma gäller inom de rörliga yrkena: de traditionella arbetarklassgrupperna är fångade i nationella strukturer medan de med tillgång till utbildning, kunskap och medvetenhet om sin förmåga får ett övertag genom att kunna konsumera välfärdstjänster och arbetsvillkor över gränserna. I det sistnämnda finns även en viktig demokratidimension. 

En tredje förändring är att gränserna mellan okvalificerade och kvalificerade arbeten har blivit mindre tydlig. Flera hantverkaryrken tangerar i dag gränsen till den kvalificerade gruppen, där de även i ett längre historiskt perspektiv varit hemmahörande. Flera tjänstemannayrken har också blivit alltmer automatiserade och tangerar gränsen åt andra hållet. 

En fjärde förändring är att nya grupper framträtt som svagast på arbetsmarknaden Tjänstesektorn har vuxit alltmer, med svaga grupper som anställda med lika osäkra arbetsvillkor. Detta medan traditionella arbetarklassyrken som inom industriförbunden i dag är bland de starkaste på arbetsmarknaden. 

En femte förändring är att även kön och etnicitet framträtt som utgångspunkt för utsatthet på arbetsmarknaden. Detta är en förändring som skär tvärsigenom de gamla utgångspunkterna för samhällsanalysen. Detta har även en ideologisk sida, där arbete inte längre är den exklusiva utgångspunkten för att analysera samhället. Framförallt har även genus och miljö framträtt som nya utgångspunkter, och även dessa skär tvärs igenom det klassiska politiska landskapet. 

1950-talets debatt mynnade ut i idén om de stora förväntningarnas missnöje. Vad skulle klassbegreppet kunna mynna ut i för lösning i dag?  

Att avskaffa begreppet arbetarklass är för det första ingen lösning. Som en följd av de alltmer flytande gränserna är det kanske tvärtom mer aktuellt än på länge. En önskvärd lösning vore däremot att förändra det till att inkludera de nya grupperna på arbetsmarknaden och den nya samhälleliga kontexten. Detta kräver också en delvis förändrad arbetarrörelse rent organisatoriskt. Bredare samhällsbegrepp behövs istället för snäva intressebaserade för att fånga in de nya frågorna. Nya organisationsprinciper och arbetssätt behövs för att fånga in de nya utsatta grupperna och även fortsatt kunna ta tillvara de traditionella gruppernas intressen. Samverkan och allianser med andra sociala organisationer finns redan i dag; i framtiden kan de bli mycket viktiga. 

Det finns fortfarande en arbetarklass – det behövs alltså fortfarande en arbetarrörelse. 

Johan Jarl

Ordförande KaSSK

Johan Jarl, KaSSK