Socialdemokratin måste göra upp med den del av partiet som tog initiativet från människor

Artikel | Publicerad 2009-01-13

Vänsterpartier i Västeuropa har problem och den svenska socialdemokratin är inget undantag. Det anrika gamla folkrörelsepartiet har stora svårigheter att hitta sin roll i ett nytt samhälle. Allt började när politiken uteslutande fick ett ekonomiskt perspektiv; då försvann också ideologin. När ideologin inte finns med försvinner också framtidstron. Den socialdemokrati som presenterade sig under 80-90-talet kände inte människor igen.

Så har det fortsatt. I senaste valet sa många av socialdemokratins kärnväljare; ”att det inte har någon betydelse vem som sitter vid regeringsmakten för vi ser ändå ingen skillnad.” Alliansen vann valet och den socialdemokratiska trovärdigheten ifrågasattes.
Den socialdemokratiska partiledningen skälvde till. Förlusten var förnedrande – att förlora regeringsmakten till alliansen i en högkonjunktur visade allvarliga tecken på inkompetens inom ledningen. Men maktetablissemanget repade sig snart och beskyllde valnederlaget på Göran Persson och när han lämnat sin post var i praktiken tiden för självrannsakan över. Med Mona Sahlin som ny partiledare försvann fokus på partiets dåliga valresultat och stora trovärdighetsproblem. Mona Sahlin kom som en virvelvind i media och fick stora rubriker om allt från sin politiska revansch till mötet med Bruce Springsteen. Politiken fick vänta därför att Mona Sahlin förordade ett demokratiskt ledarskap och de fyra rådslagsgrupperna skulle få arbeta i lugn och ro till kongressen. Även den ideologiska debatten har fått vänta. Istället har partiet fört en populistisk oppositionspolitik och kritiserat allt som regeringen gjort, trots att många åtgärder har varit socialdemokratins egna.

Jag anser att en partiledning som inte förvaltar ideologin bör kritiseras och diskuteras. Jag bryr mig egentligen bara om idéernas överlevnad och den ideologi som en gång samlade en folkrörelse. Och jag är övertygad om att den ideologin också i framtiden kan samla många människor. Förutsatt då att det finns en ledning som har kontakt med de människor de säger sig representera. En ledning som har en vision om och en tro på framtiden. Det handlar givetvis om politisk förnyelse, att socialdemokratin hittar en roll i ett nytt samhälle där vi lever av tjänster istället för industri. Där datateknik och internet kräver starka individer. Där kunskapen är det viktigaste pusselbiten till framgång. Men den förnyelse som jag förespråkar måste förtydliga arbetarrörelsens själ genom att utgå ifrån en ideologisk grundsyn.

Det handlar om ett nytänkande både när det gäller politikens medel och framför allt synen på människan och den enskilda individen. Socialdemokratin måste göra upp med den del av folkrörelseideologin som, om än med faderlig hand, tog initiativet från människorna och lät staten och samhället göra allting. Det handlar i grunden om att återupprätta demokratin och lita på människorna.

Socialdemokraterna har en partistruktur som utgår ifrån att partiledningen – chefen – alltid vet bäst. Det är viktigt att de folkvalda kommer ihåg vilka de representerar och inte kör demokratin baklänges. Arbetarrörelsens demokratisyn måste uppgraderas, människor måste kunna påverka sin egen vardag och inte minst politiken. Känslan av maktlöshet är vanligt förekommande i dag. Det gäller oavsett om du är i händerna på byråkrater i de så kallade välfärdssystemen eller om du försöker påverka politikerna i kommunen. Det står i socialdemokratins portalparagraf i partiprogrammet att demokratin ska genomsyra samhället i alla led. Den grundläggande ideologiska utgångspunkten bygger också på att rättvisa är bara möjlig om många är delaktiga i samhällsbygget. För att många ska känna samhörighet med politiken och vilja vara med krävs en tro på framtiden och en idé om vilket samhälle vi eftersträvar.
Inget av detta fungerar i dag. Klyftorna ökar, fattigdomen är tillbaka, människor flyr de politiska partierna, de flesta hittar betydligt större trovärdighet för en bättre framtid hos Bingolotto och Postkodlotteriet.

Lotta Gröning