Amanda Hellman (Vice Ordförande) Linköping

Jag har funderat. Tänkt fram och tillbaka. Funderat igen. Ska jag avgå från förbundsstyrelsen? Har jag gjort mitt? Vill jag be om kongressens förtroende för ett år till? Har jag mer att ge?

Jag har funderat. Jag har bestämt mig.

Härmed vill jag utlysa min kandidatur till posten som vice ordförande för S-studenter.

Jag ska försöka hålla mig saklig. Jag ska försöka att inte göra det här till en kärlekshistoria.
Men det kommer inte bli lätt, för det är precis vad min relation till S-studenter är. En kärlekshistoria.

Det här är min kandidatpresentation:

Mitt namn är Amanda Hellman, jag är 24 år gammal och bosatt på den östgötska slätten i Vadstena. Jag pluggar lite juridik, jobbar lite & sitter för närvarande i S-studenters förbundsstyrelse.  Mitt bästa politiska ögonblick så här långt är när jag i samband med Musikhjälpens klimattema i Linköping myntade sloganen ”Bli sosse, rädda hajen Bosse”. Ja, jag gillar hajar. Ja, jag har lite dålig humor.

Jag började min resan inom rörelsen 2009, då jag gick från att vara en vilsen CUF:are till att inse att mitt hjärta faktiskt satt vänster. Att jag var sosse. Ett år senare var jag aktiv inom SSU och blev invald i styrelsen för vår nybildade SSU-klubb. Tack SSU Östergötland, utan er hade jag aldrig suttit här och skrivit den här presentationen. Utan er hade jag aldrig fastnat i rörelsen. Jag är er evigt tacksam.

Mitt engagemang i S-studenter började 2014. Jag arbetande som kampanjsamordnare hos S-studenter i Linköping & Norrköping. Vilken resa det var. Vilken valrörelse vi genomförde. Det engagemang som finns inom S-studenter är helt fantastiskt. Glödhet passion och brinnande kunskapstörst, det är helt fantastiskt. Vi ska vara stolta och vi ska ta vara på det. Tillsammans är jag övertygad om att vi kan genomföra stordåd.

Jag har suttit i förbundsstyrelsen sedan 2015. Det har varit två helt fantastiska år. S-studenter har utvecklats, vi har växt, vi har spetsat till vår politik. Men precis som med allt engagemang går det ibland upp och ner. För min del började inte resan med förbundsstyrelsen så himla bra. En vecka efter kongressen 2015 krockade jag. Drabbades av kronsik smärta och blev deprimerad. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte har påverkat mitt jobb i styrelsen. Men det är som det är. Life happens. Idag är jag frisk. Glad och fylld av energi. Redo för nya utmaningar.

Jag skulle helst av allt vilja ägna dygnets alla timmar åt politik. Jag är lyckosam nog att sedan en månad tillbaka få möjligheten att jobba deltid som politisk sekreterare. Jag kanske fortfarande lever i ett lyckorus, men det är verkligen drömjobbet. Jag får jobba med det jag brinner för, och jag har kunnat gå ner i arbetstid från att tidigare ha jobbat heltid. Jag har lyckats uppnå balans i livet, något som jag har fått lära mig den hårda vägen är viktigt. Man behöver, inte minst som politisk aktiv, ge sig själv tid för återhämtning. För min del handlar det om att pilla med blommorna på min lilllc kolonilott vid Vätterns strand.

Mitt politiska engagemang uttrycker sig på många vis. Jag brinner väldigt starkt för internationella frågor och tror att vi behöver en skarp politik för att värna om den internationella solidariteten. Här tror jag att S-studenter har en stor roll att fylla. Jag kan ofta sakna diskussioner kring internationell politik på lokal nivå, vilket är väldigt viktigt. Den bästa politiken kommer från gräsrötterna, det är jag övertygad om.
Samtidigt som mitt hjärta bankar för den internationella politiken så är jag en riktig kommunnörd. Jag tror på den kommunala självbestämmanderätten och jag älskar att ställa nationella frågor i relation till den kommunala politiken. Och alla som känner mig och träffar mig på styrelsemöten med arbetarekommunen vet att mitt favoritargument är att ”så gör vi i S-studenter, det är helt suveränt”.

Det jag har skrivit om ovan är en del av vad jag vill med S-studenter. Samverkan. Det är bra att vi är ett fristående förbund, vi ska kunna kritisera partiet när riktningen blir fel. Vi måste vara partiets ideologiska drivkraft framåt, för vi sitter på så mycket kunskap och vi är progressiva. Men det är också genom samverkan som vi får igenom vår politk. Genom att samverka med arbetarekommunerna, genom att samverka med våra regions- och riksdagspolitiker. Det är så vi genomför politik på riktigt. Ett av mina främsta mål med S-studenter är att vi ska stärka vår position gentemot partiet. Vi måste synas och trycka på mer. Ta vår plats.

Vi ser idag hur vinstintressen inom välfärden drar ner kvalitet. Vi ser hur människors utanförskap cementeras. Här måste vi agera och S-studenter måste gå i bräschen. Vi måste skapa en berättelse om vilket Sverige vi vill ha så att människor i landet kan återfå framtidstron.

Samtidigt som vi har utmaningar vi måste hantera så finns det så mycket gott vi måste framhålla och stärka. Civilsamhället. Feministiska nätverk som stärker systerskapet. Organisationer som kämpar för att motverka rasism. Jag tror att S-studenter genom dialog med dessa kan utveckla vår politik ytterligare. För det är det som vårt förbund är så himla bra på. Att låta människor höras och ta tillvara på människors berättelse.

Det är inte första gången jag kandiderar till posten som vice ordförande, det gjorde jag även förra året. Då valde kongressen istället att välja Daniel till ett år till som vice ordförande. Så här i efterhand tycker jag verkligen att det var ett bra val, Daniel är otroligt kompetent och han har gjort ett fantastiskt bra arbete med förbundet. Jag var heller inte redo förra året. Jag hade för mycket att göra och jag var inte redo rent politiskt. Det tycker jag att jag är nu. Jag har utvecklats väldigt mycket den sista tiden, hittat en trygghet i min politiska roll. Jag har dessutom skapat tid för mitt engagemang, något som jag numer är väldigt noggrann med i mitt politiska engagemang. Om jag inte visste att jag hade tid, lust och energi att ge mitt allt skulle jag inte ställa upp och kandidera. Men det vet jag att jag har nu. Jag har energin. Jag har passionen. Jag har tiden. Jag är redo att ge mitt allt.

Jag vet inte vad som händer framöver. Men jag vet att jag älskar S-studenter. Min natt, min dag, min dröm, mitt liv. Det är vad S-studenter är för mig. Jag vill väldigt gärna få chansen att driva S-studenter framåt i ett år till. Jag tror på oss, vet vad vi är kapabla till. Vi är inte alltid överens i förbundet, vi tänker olika, vi står olika. Ibland vill man slita sitt hår över att vi inte kan enas. Men samtidig är det kärnan i S-studenter. Det fina. Vår styrka. Att vi är olika, att vi tycker olika, det är vår styrka. Vi har bredd, vi har kunskap på många områden. Vi viker inte ner oss. Vi är så jäkla bra.

Jag är stolt och glad att få stå som kandidat bredvid Isabella. För jag vet att oavsett så blir det väldigt bra. Jag blir varm i hjärtat när jag ser de nominerade till övriga poster i förbundsstyrelsen och Libertas redaktion. Det är en helt fantastisk blandning av personer. Det här blir kul. Det här blir bra.

Jag hoppas jag kan få ert förtroende att vara med och driva förbundet framåt. Vi har mer att ge och jag vill vara med på den resan. Jag vill ge allt för vårt förbund.

Tack för att ni har läst, har ni några frågor, tankar eller funderingar får ni mer än gärna kontakta mig. Jag nås via facebook, mail eller telefon.

Vänligen,

Amanda Hellman

0722 – 17 97 89

amanda.hellman@s-studenter.se