Ordförande – Malin Malm
Jag heter Malin och kandiderar till förbundsordförande för S-studenter. Min studiebakgrund är tudelad. Jag skriver just nu min kandidatuppsats inom statsvetenskap och planerar att slutföra mina studier på psykologprogrammet allteftersom. Min politiska bakgrund är också tudelad. Efter att ha påbörjat mitt engagemang lokalt i USHF, deltog jag sedan i förbundets arbete på riksnivå innan jag klev in och axlade ansvar över SSU-distriktet i Västerbotten fram till i februari i år. Under tiden har jag engagerat mig i partiets interna arbete regionalt och lokalt och diverse olika projekt inom både SSU och S-studenter. I den här korta texten ska jag försöka förklara varför jag kandiderar och hur jag ser på vårt förbund.
S-studenter har alltid utmanat arbetarrörelsen. Till viss del är det naturligt för oss, en rörelse av akademiker för en arbetarrörelse. Under de år som vi utmanat som allra mest har S-studenter varit en kraft för förnyelse, självkritik och öppen, fri och stundtals spretig idédebatt. Det stämmer både nu och genom vår historia. Samtidigt är S-studenter ett förbund som kommer utmanas mer än på länge. Delvis av organisatoriska skäl, men främst av politiska. Regeringen har tvingats till omfattande eftergifter för att fortsätta isolera den nationella rörelsen, eftergifter som riskerar att undergräva förtroendet för socialdemokratins förändrande potential om inte sidoförbunden representerar ett tydligt alternativ. Då kommer vårt historiska arv som utmanare vara användbart.
Många i vårt förbund menar att vi är en radikal, principfast röst inom socialdemokratin. Jag är benägen att hålla med. Vi är inte en ideologisk röst för att s-studenterna gått flest kurser, läst flest socialdemokratiska klassiker eller spenderat största delen av sina liv i olika arbetarrörelseinstitutioner. Vår radikalism växte istället fram när vi pluggade på socialhögskolan och såg ett samhälle som slår ut, stigmatiserar och förkastar människor. När vi pluggade ekonomi och såg hur det växande välståndet möjliggjorde en av de mest utbyggda välfärdsstaterna i världen och hur den jämlika fördelningen av det välståndet fördjupat den frihet vår rörelse kämpar för. När vi pluggade statsvetenskap och såg att den socialdemokratiska demokratisynen varit (och är) ett av de främsta värnen mot antidemokratiska krafter. När vi pluggade humaniora, beteendevetenskap, sociologi, naturvetenskap, pedagogik och många, många andra ämnen, och de gånger vi protesterade och nyanserade när marknadslogikens överordning tilläts styra både högskolans organisering och innehåll. Det är en nyfiken, utforskande radikalism grundad på vårt förbunds kollektiva studietimmar.
Vetenskapen och evidensen är nämligen inte samhällsneutral. Vetenskapen och evidensen pekar på att den socialdemokratiska staten inte bara är den solidariska stat som skapar mest frihet, jämlikhet och rättvisa till alla sina medborgare utan också att det är ett objektivt förnuftigt sätt att organisera vårt samhälle på. Det är därför dom begreppen är inskrivna i vår ändamålsparagraf, det är därför som vi är socialdemokrater. Vi är den självklara, nödvändiga bryggan mellan akademin och arbetarrörelsen. Det är ingen liten eller lätt uppgift i ett land där 43% av befolkningen någon gång studerat på högskolenivå.
Jag vill kämpa för ett studentförbund som inte skäms för att vara en del av en akademisk arbetarrörelse utan använder det för att aktivt delta i och vitalisera idédebatten. Ett studentförbund som erbjuder lokala, utmanande och demokratiska mötesplatser för att stärka medlemmens inflytande över sitt liv och över samhällsutvecklingen. Ett studentförbund som även fortsättningsvis vågar stå för något just för att argumenten, evidensen och riktningen är den rätta, inte för att opinionsmätningarna säger så. Jag hoppas därför jag kan förtjäna ert förtroende.