Roshan Yigit (Förbundsordförande) GSHF

Jag växte upp i Stockholmsförorten Rinkeby som barn till kurdiska flyktingar. Under min uppväxt fick jag både uppleva ett starkt välfärdssamhälle, som gav min familj ett värdigt mottagande och mig möjligheten att gå min drömutbildning på högskolan, och en växande segregation som skapar barriärer och olika materiella förutsättningar beroende på var man bor. Trots att jag växte upp i ett hushåll med små ekonomiska marginaler så fanns det socialdemokratiska välfärdsbygget som ett stöd som gav mig de verktyg jag behövde för att våga sträva mot min dröm om att bli advokat. Detta fick mig i sin tur att inse att ett solidariskt samhälle är själva förutsättningen för frihet.

 

Under en längre tid har det solidariska samhället varit utsatt för angrepp från olika håll. Kapitalismen har fått ett mer globalt väsen och därmed blivit svårare att kontrollera inom nationalstaten. Ojämlikheten växer i Sverige mer än i något annat västland och beror på att de rikaste samlar på sig kapital samtidigt som vi saknat en rättvis kapitalbeskattning. Ohämmad kapitalism drabbar även klimatet och om utvecklingen tillåts fortsätta finns ingen beboeligt planet kvar för kommande generationer. Vårt eget klimatavtryck är orättvist eftersom att det är världens fattiga som kommer att drabbas mest av klimatförändringarna. Samtidigt har globaliseringen lett till en strukturomvandling i vår inhemska ekonomi genom en övergång från industrisamhälle till ett tjänstesamhälle. Den nya ekonomin präglas av fler otrygga anställningar och utbildning har blivit viktigare för en tryggad ekonomi.

 

I brist på tillräckliga socialdemokratiska svar på utvecklingen har istället nyliberalismen kunnat styra den politiska dagordningen med avregleringar och marknadslösningar som följd. Denna politik har lett till ökade klassklyftor, fördjupad segregation inom städer och mellan stad och landsbygd. Ett exempel är bostadsbristen där det offentliga inte tagit ett tillräckligt ansvar för att garantera rätten till bostad utan överlåtit det till ett oligopol av byggbolag. Bland de värsta exemplen på denna politik finns införandet av marknadslogik i skolan som lett till sämre likvärdighet och därmed till att upprätthålla snedrekryteringen till högskolan.

 

Parallellt med kapitalismen finns ett patriarkat som gör sig ständigt närvarande i att kvinnor tjänar mindre än män och också tar ut den absoluta merparten av föräldraförsäkringen. I längden innebär den ojämställda arbetsmarknaden och det ojämställda privatlivet att kvinnor fortsätter att vara enormt överrepresenterade bland landets fattigpensionärer. Men patriarkatet finns också i form av en ständig överhängande risk att utsattas för sexuellt våld.

 

Socialdemokratin måste omvandla sina tidlösa värderingar om frihet, jämlikhet och solidaritet till framtidstro och lösningar på alla dessa utmaningar. Inkomstklyftorna ska mötas med ökad kapitalbeskattning på de rika. Klimathotet ska mötas med en samhällsomställning. Otrygga anställningar ska bli sällsynta undantag. Högre utbildning ska utvidgas för att ge fler möjlighet till ett livslångt lärande och kvalitén ska ökas genom ökade investeringar. Apoteket ska återregleras för att garantera service i hela landet och till alla som behöver det. Bostadsbristen ska avskaffas genom ett nationellt allmännyttigt byggbolag. Skolsegregationen ska brytas genom att avskaffa det fria skolvalet i dess nuvarande form. Ojämställdheten på arbetsmarknaden ska mötas med en individualiserad föräldraförsäkring och implementering av rätt till heltid. Mäns våld mot kvinnor ska motverkas genom normkritiskt arbete från tidiga åldrar och undervisning om våldstäkts- och samtyckeskultur i skolan.

 

Lyckas vi med detta så är jag övertygad om att vi kommer att kunna hejda högerpopulisternas framfart och skapa framtidstro. Här kan S-studenter spela en avgörande roll genom att ingjuta mod i socialdemokratin att våga tänka bortom dagspolitiken och våga tänka större. Genom vår närhet till akademin bidrar vi med en ständigt aktuell samhällsanalys och med denna som utgångspunkt kan vi föreslå reformer av mer långsiktig karaktär. Med en ideologisk och tydlig politik – som når människors hjärtan – ska vi locka fler ungdomar till socialdemokratin, men även genom att vara en inkluderande folkrörelse som kan ena alla frihetssträvande människor mot förtryckande maktstrukturer.

 

Sedan jag 2011 blev medlem i förbundet har jag varit klubbordförande för SHS i Göteborg, fått leda S-studenters migrationspolitiska nätverk och suttit i förbundsstyrelsen som internationell ledare i två år. Jag har representerat S-studenter i nationella och internationella sammanhang och fört fram våra frågor, i synnerhet när det gäller en human och solidarisk migrationspolitik. Jag känner förbundet och organisationen väl och är trygg i dess idéer och reformförslag. Framförallt vill jag se det växa och få genomslag för dess politik. Det är därför som jag kandiderar till förbundsordförande.

 

I Göteborg är jag kommunpolitiskt aktiv bl.a. som ledamot i kommunfullmäktige. Jag har även varit kårpolitiskt aktiv i kårfullmäktige och disciplinnämnden. Under åren har jag samlat på mig en bred allmänpolitisk kompetens och har byggt upp ett stort kontaktnät.

 

De kommande åren är valår och då ska vi både få genomslag för våra förslag såväl som vara en rörelse som på lärosätena kämpar för en socialdemokratisk regering. Här har jag erfarenhet från att ha valarbetet i tre valrörelser och att ha haft en ledande roll som valsamordnare för S-studenter i det senaste.

 

Det är min övertygelse att S-studenters progressiva röst behövs i socialdemokratin. Jag är redo att som förbundsordförande och tillsammans med förbundsstyrelsen, klubbarna och medlemmarna göra denna röst hörd.

 

Jag svarar gärna på frågor via roshanyigit@gmail.com eller 0737622490.