Ledamot i förbundsstyrelsen – Henrietta Berner

Mitt namn är Henrietta. Jag är styrelseledamot och ansvarig för studieverksamheten i LSSK, läser min sjätte termin på juristprogrammet i Lund och kandiderar till S-studenters förbundsstyrelse. Bakgrunden till min kandidatur utgörs i sin enklaste form av min övertygelse om vår tids uppenbara behov av socialdemokrati. Jag tror inte att du som läsare av denna text hör till dem som behöver påminnas om socialdemokratins historiska betydelse för utvecklingen av Sverige som välfärdsstat. Likväl är min ideologiska utgångspunkt att samhället har i gemensam sak att tillgodose individens behov och att denna strävan bör kanaliseras inom ramen för demokratiska reformer.

I mitt liv sticker det politiska engagemanget i LSSK ut från det jag annars ägnar mig åt. Ni känner säkert igen er – det politiska engagemanget går liksom utöver mig själv och genomsyrar mig med en orubblig vilja. Att politik är att vilja, det måste väl vara det bästa av slitna uttryck. Jag har haft glädjen av att erfara den fantastiska kraften i att vilja i grupp tillsammans med våra kloka och inspirerande medlemmar i LSSK. Den erfarenheten fyller mig med tillförsikt och ett stort hopp. Men vad består då denna vilja i? Och vad vill jag?

Jag vill att Sverige som samhälle ideologiskt återanknyter till den klassiska socialdemokratin för att i samma andetag kunna transformera sig till något nytt, något framåtsyftande. Sverige ser såklart inte ut som under glansdagarna på 60-talet. Privatiseringarna, klyftorna och frånvaron av tron på det gemensamma har som känt vänt samhället upp och ned. S-studenter måste fortsätta att axla den framåtsyftande funktionen inom socialdemokratin. Marknadsskolan måste förstås avskaffas, vården stärkas och omorganiseras, skattesystemet reformeras. Decennier av borglig politik har till exempel resulterat i ett lapptäcke av skatterättsliga undantag. Lärarna i skatterätt på Juridiska fakulteten i Lund skakar på huvudet; lär er inte detta för noga, snart måste någon ta radikala omtag med detta snåriga system ändå. Och vem ska göra det? Tja, S-studenter kanske. Jag anser inte att ambitionen är övermodig. Inte alls faktiskt. Vi, som har förstått värdet av reformism som metod; vi som tror på förändring och på framtiden (cynismen har vi lämnat för de längre ut på vänsterkanten att syssla med). Vi, ett förbund bestående av briljanta medlemmar över hela Sverige med vitt skilda kompetenser och erfarenheter – vi har en unik ställning i svensk politik. Vi lyckas nämligen med den delikata uppgiften att parera traditionell pragmatism med att vara en verkligt progressiv röst i en i övrigt ryggradslös samtid.

Jag vill verka för att S-studenters ställning utnyttjas till att ge förbundets politik så stort genomslag som möjligt. För att lyckas med detta måste vi bli ännu bättre på att formulera de politiska idéerna i konkreta förslag. Som reformist måste det erkännas; juridiken är, vid sidan av det torraste, även det starkaste av verktyg när det kommer till politisk förändring. Därför tror jag att mina juridiska kunskaper kommer vara mer än användbara i förbundsstyrelsens arbete. I LSSK har jag tillsammans med min studieledarkollega Rebecka Schütt tagit studieverksamheten till historiska nivåer genom ambitionen att skapa en inkluderande och utmanande mötesplats med högt i tak. Den lokala studieverksamheten är av avgörande betydelse för utvecklingen av S-studenters politik. Jag hoppas på att även på nationell nivå få möjligheten att stärka och utveckla denna grundbult inom förbundet.

Min tro på det socialdemokratiska studentförbundet som politisk kraft kan inte understrykas nog.

Vi ses!
Henrietta